Vem hade kunnat tro att det skulle vara roligt att sticka en restgarnsfilt i fingering? När jag påbörjade den, den 1 juni, tänkte jag mest att det vore bra med ngt att använda alla småsnuttar av garnrester som liksom inte räcker till ngt på. Det började bli trångt i restgarnslådan och jag kastar ogärna garn. Men nu är jag faktiskt nästan lite manisk. Bara en till liksom. Eller tre. 😉
Dessutom är det fantastiskt smidig att ta med sig pyttenystan i väskan på utflykter med dotter. Tar ingen plats, väger knappt ngt och man behöver då verkligen inte fundera över något när man stickar. Fram och tillbaka har aldrig varit roligare. Märkligt men sant.
Dagens utflykt bar till stan och stadsparken. Mycket folk men ändå rogivande på något sätt. Dottern utforskade lite i grönskan och hann också med att testa den nya klätterställningen i lekparken (gött betyg på den!).
Nu kör jag en avslappnad kväll med fler filtrutor och lite podcasts. Testar om jag kanske gillar The Yarniacs igen. Har lyssnat på dem tidigare och tappat intresset men ibland är det värt att testa en gång till. Särskilt när det är semester och man är vänligt inställd till det mesta 😉