Som någon slags samhällstrend verkar många nu vill återbruka, laga, göra om och så vidare. Jag har alltid försökt laga kläder, sy om jeans till shorts när dotter stuckit iväg pålängden etc.
Lagar även till andra då och då. Främst syskon och syskonbarn. Idag är det brosonens favorittröja som ligger på bordet för att ett hål ska avhjälpas.
Då kan man ju lätt tro att lagning är något jag är bra på. Men så är det faktiskt inte. Jag lagar sällan osynligt eller med några fantastiska resultat. Trasigt blir helt, jodå. Men som nytt? Nej inte alls. Men ett älskat plagg kan iaf användas lite lite till.
Fokus när jag lagar är alltid att fästa de delar som smitit iväg i första hand. Ibland lyckas jag göra det snyggt och ibland saknas det trådar i väven så då får man göra så gott det går. Har jag stickat plagget själv har jag ofta nån liten rest kvar att laga med, men den här godingen är från H&M. Idag blev det en stadig lagning med ganska osnyggt utseende. Men hål är det iaf inte längre och sannolikheten att den går upp igen har minskats ordentligt.
Ibland sätter jag en liten laglapp över för att snygga till det. Men tydligen är det lite tomt i just det lagret för den enda lapp jag hittade var en rosa flamingo. Snygg förstås, men inte riktigt i samma stil som tröjan.