Så har det alltså hänt. Jag har medvetet köpt och påbörjat ett projekt i akryl. Plast alltså. Jodå jag hör hur ni flämtar förfärat… Varför tänker ni. Varför??!!
Jo ni förstår, det var så här… att lillebror kommenterade förra veckan, gällande berget av sockor han sliter, ut att “sockorna mormor stickade höll bättre” … “fast dina är förstås finare” tillade han sen snabbt (wise move young padawan 😉). Han hade inte fel. Mormors sockor var nästan oändligt hållbara och anledningen, som ni säkert listar ut ,är förstås att hon stickade nästan uteslutande i akryl. Ofta lite tjockare än de fingeringgarner jag helst använder dessutom. Nehe tänkte jag. Jag stickar inte i plast jag inte… fast sen ändrade jag mig. Det är faktiskt många år sen jag tog mig en titt på akrylutbudet och en snabb kontroll visade att jag fortfarande ogillar akryl på det stora hela… 😉 men med ett undantag värt att testa, nämligen raggi soft från Järbo. Det innehåller 65 % akryl, 30 % bambu och 5 % elastan, har en sträckning på 268m/100g och finns i en uppsjö bjärta färger. Jag valde den lite mindre galna varianten i vitt, grått och brunt (31205).
Och hittills får jag erkänna att garnet inte alls är otrevligt att arbeta med, att det känns mjukt och att maskdefinitionen är mycket snygg. Så återstår bara att sticka klart och se om de håller längre på lillebrors fötter än de jag annars stickar…
Jag tänker fortfarande hävda att jag ogillar akryl. Fast jag måste alltså numer erkänna att det finns åtminstone ett undantag. Man kan sticka i raggi soft. Om man måste 😉