Nu är det förstås lite oklart om det är mönstret eller garnet … kanske kombinationen… men klart är att min Amuletsjal har något magiskt över sig. Till och med tidigt i morse, när jag var aningen (okej fantastiskt jättemycket) trött och osugen på att lämna semestern bakom mig och återgå till vardagen gav stickandet ett nästan glittrigt glädjerus.
Så mjuk, så fluffig och så roligt att arbeta rad för rad. Flow från första maskan. Det måste ju vara magi, eller hur?!