Allvarligt, vart tar dagarna vägen nuförtiden? Nyss var det söndag och nu är det lördag igen. Kommer jag vakna imorgon och så är det typ 2030?
Nåja. Tiden går inte alltid fort. Precis nu till exempel, så tycks det ta låååång tid för dottern att somna. Jag sitter i fåtöljen nedanför hennes loftsäng, som vanligt, och lyssnar förstrött på ljudbok (Harry potter och den flammande bägaren) och stickar. På många sätt en av de bästa stunderna på dagen, men också en utmaning att njuta av ibland när man är trött och gärna skulle krypa till sängs själv också.
Bjuder på vyn från min fotölj i dotterns rum. Älskar att titta ut på himlen över trädtopparna… en fin och vilsam utsikt, trots att vi bor i stan. Dessutom tycks den förändras för varje kväll, utsikten.
På stickorna sitter det sockor som vanligt (par nr 2 till systerdottern… mest för att jag hade lagom mycket av en garnrest för just hennes storlek). Kanske lägger jag upp till en mössa också. Det är ju snart höst trots allt och barnen (dottern och kusinerna) växer som ogräs 😊
Många sockar är redan klara. 8 av dem i bild, och ännu ett par (de till maken) blev klara igår och väntar nu på tvättbaljan.
Imorgon ser ut att bli ännu en dag i soffan med dottern (skolstartsförkylning med feber). Kanske hinner jag sticka klart ännu ett par sockar då… för vad ska man annars ta sig för med? 😉