Inte lugnt och fint

Ibland vill man ha lite paus. Det får man inte alltid. Då är det tur att stickningen finns och håller ihop det lilla spår av förstånd man gömt någonstans djupt därinne. Love knitting har nyligen bloggat om hur stickningen verkar hälsofrämjande och sällan har jag nickat så instämmande. Vill du också  läsa om varför du mår så bra av din stickning finns bloggposten här (på engelska). Särskilt intressant tycker jag att det är att stickning visat sig ha en positiv effekt på människor med kronisk värk (som jag då). De menar att den rytmiska rörelsen utlöser serotonin i kroppen (samma effekt som vid meditation typ) liksom att de sociala aspekterna av stickvärlden ger ett extra socialt nätverk  som stöd. Dessutom ger känslan av att åstadkomma något (och kanske vara stolt över det) en positiv verkan. Precis det jag kommit underfund med genom erfarenhet men nu bevisat i en studie vid Royal United hospital i England. Hurra för stickning med andra ord 😊

Det jag helst stickar på nu är ett par vantar i rester av vad jag gissar är ullgarn extra 2 från yllet. Mönstret är en favorit i repris, nämligen Northman mittens. Precis som förra gången har jag fått gå ned i stickor. Denna gång hela vägen till 2mm.

Men eftersom jag är tröttare än vanligt är flerfärgsstickning inte alltid rätt så jag har lagt upp till en enkel babyfilt också i drops cotton merino. Garnet köpe jag i somras/höstas och tänkte göra en kofta till mig men när jag börjat tyckte jag inte om den så nu har garnet fått ett nytt projekt.

Och ja. Alla bilderna är tagna på kvällen och jag har pyjamas. Det bjuder jag på 😉