På stickorna just nu sitter en filt. Den runda filten igen faktiskt. Himla enkelt och trevligt att både få bidra till att fler flickor får gå i skola i världen, och att garnet, som inte ville bli en tröja, får bli något annat.
Efter min lilla minisemester spred sig känslan av osemester snabbt i kroppen. I ett försök att mota bort det gjorde jag äppledricka och la in ättiksgurka i helgen. Och lite hjälpte det faktiskt. Det är allt ngt med det där att titta på sina händers verk som lyfter själen.
Mina händers verk är också höstens plagg till systerson och systerdotter. Varsin tröja och sockor överlämnades i söndags över en kopp te och en urgod äpplepaj som syster yster bakat.
Så till sist har jag putsat upp ett nysilverset från mormors hemby… Det är ju magiskt det där med silverputs!
Nu blir jag alldeles glad varje gång jag passerar mitt köksfönster. Så fint. Så blankt! Kanske var jag skata i ett tidigare liv för jag dras ohjälpligt till glittret 😉