Jag är sjuk. Dottern också. I natt vara vi vakna några timmar och tittade på Pokemon, lyssnade på ljudbok (Ponydetektiverna) och väntade på att medicinen skulle verka så att den lilla kunde sova igen. Nu på morgonen sover hon lugnt medan jag varit uppe före tuppen och motar halsont och hosta med baljor av te. Trots eländet anar jag en guldkant. Jag la nämligen upp till en tröja till makens i fredags och kan nu lugnt sticka runt, runt, runt på kroppen till den… I evigheter 😉 Det är en Afmaeli som jag stickar i Drops Karisma som inhandlats i början av året (alltså innan jag slutade handla från drops).
Det blir fint, trots att garnet “bara är vanligt bruksgarn”, känna det här som ett lite lagom trevligt projekt. Och tur är väl det för jag lär ju få arbeta ett tag på det 😉